Min vän ångesten

Låt mig prata om ångest en stund. Ångest är ingen känsla utan en grupp känslor som har samlats på hög. Grundkänslan är rädsla och rädslan gör att vi ångestfyllda människor börjar oroa oss och övertänka.

När vi är ensamma i trygghet smäller det, det känns som en klump i halsen och en i magen. Den i halsen gör oss sårbara och ledsna, vi gråter inte lite utan vi får ångestattacker. Ni vet när en person blir så arga att de ser svart? Vi blir så ledsna att vi ser… grått.

Vi grottar ner oss i det dåliga och tror typ att nu är slutet nära. Det är då våra destruktiva tankar dyker upp och vi anklagar oss själva för allt. Vi är otröstliga tills någon säger något i stil med “Jag hjälper dig, vi skriver ner allt som ska göras så löser vi detta”. En känsla av att inte vara ensam är den vi behöver när vi känner oss ensamma.

Den klumpen i magen? Ja det är den som tar vår aptit, gör oss illamående på ett eller annat sätt.

Att bli av med sin ångest är omöjligt då den alltid finns där som en demon i hjärnan. Det bästa är att bli vän med den, man ska bli vän med sin fiende.

Därför går jag och tränar för då krävs det energi till annat än övertänkandet och det gör så att ångesten inte är där just då eller den dagen.

Att förklara för andra varför man mår som man mår är svårt då en själv inte har någon aning om hur man ska förklara det som är påväg att hända hela kroppen.

Jag har iallafall lärt mig att alkohol ökar risken för ångestattacker, likaså koffein så tyvärr kan jag inte dricka detta i stor mängd, jag vill helt enkelt inte förstöra för andra eller mig själv.

Jag är stolt över den jag är och glad över att jag är jag. Jag tror på mig själv och är oftast motiverad till 100%. Däremot när jag blir ångestfylld så förändras hela bilden av mig själv. “Vem är jag? Vad är meningen med detta om allt ändå kommer gå utför? Jag är bara till besvär”. Det är tankar som dyker upp när jag mår som sämst, jag vet nu att jättemånga bryr sig om mig och vill mig väl, men just då kan inget sjunka in.

Advertisements

Author: Ebba Katherine

My name is Ebba Katherine, I was born in Colombia 1995, I'm writing about my life as adopted with two families.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s