Adoptionens baksida

Hon växte upp på gatan med en kärleksfull mor, sedan lämnades hon på barnhem. Mamman trodde det var för att hon skulle gå i skolan men hon blev förbjuden att träffa sin dotter och dottern led av ångestattacker pågrund av denna separation.

Jag läste Christina Rickardssons bok och jag blev så tagen. Först och främst är jag tacksam över att min biologiska familj inte bott på gatan och att min mamma dessutom har det bättre och bättre ställt för varje år som går. Nu kan ingen säga att jag inte är tacksam.

Jag blir så oerhört förbannad på att de biologiska mammorna (och papporna) blir övertygade om att detta är bra för barnet och de kan hälsa på om de vill. Bebisarna tas från dom och de får inte säga farväl. Om man tänker på pengar så ja barnen kommer ha det bättre ställt men tänk dessa äldre barn som är äldre än två år. De kommer lida av seperationssvårigheter, ångestattacker osv. Vem tänker på deras psyke? Vem tänker på att de tvingas från en kultur till en annan.

Jag har ältat i många år detta med att landet jag föddes i nu är främmande för mig. Jag delar inte deras tro (bara delvis), jag kan inte perfekt spanska och jag kommer aldrig känna mig hemma i colombia för att det är så annorlunda. Vem tänker på detta?

Advertisements

Author: Ebba Katherine

My name is Ebba Katherine, I was born in Colombia 1995, I'm writing about my life as adopted with two families.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s