Tacksamhet och positivitet över adoption

Många gånger i livet har jag stannat upp och tänkt att jag är så tacksam för att livet är som det är. Detta låter kanske luddigt men låt mig förklara allt.

Jag gick igenom en kris när jag hade hittat min biologiska familj. Jag var så arg. Nu är denna ilskan borta (i stort sett). Jag känner mig tacksam över att jag blev bortadopterad till detta landet, denna familjen, flyttade till den staden jag bor i nu och träffade vänner för livet samt min pojkvän.

Jag känner att min biologiska mamma hade en tanke bakom att lämna mig till adoption som inte är själviska, hon gjorde det av kärlek. Just därför vill jag inte få henne att ångra valet hon gjorde för 23 år sen. Jag vill göra något av mitt liv med hjälp av de tillgångar som mina syskon i colombia inte har. Jag vill kämpa för det jag tror på.

Sedan är jag oerhört tacksam att min adoptivmamma har berättat om min biologiska familj sedan jag var liten. På det sättet visste jag namnet på min biologiska mamma och hittade henne och min familj vid 16 års ålder. Detta innebär att jag kommer känna min familj och vara en del i deras liv i mer än hälften av mitt liv. Mina framtida barn kommer veta om dom, träffa dom och veta vilka det är.

Om det finns en gud där uppe så vill jag tacka hen för det livet jag fick, familjen jag fick och för att jag vägrar ge upp mina drömmar.

Advertisements

Author: Ebba Katherine

My name is Ebba Katherine, I was born in Colombia 1995, I'm writing about my life as adopted with two families.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s